ÖVERRASKNINGAR
| BOENDE. Vi hade tillsammans med Andreas familj och Daniel hyrt en stuga i Bru c:a 2 mil
utanför Stavanger. När vi öppnade dörren till stugan fick vi till vår förvåning se en båt som låg förtöjd inom husets väggar och tak.
|
| VÅGEN Under vår stadsvandring i Stavanger kom vi fram till "Vågen" som är
en hamn och platsen för uteserveringar med mycket turister. På håll kunde vi se ett stort fartyg, modell äldre, med höga master. När vi kom
fram fick vi se att det var "Ostindiefararen Götheborg" som låg förankrat.
|
| BRYGGAN Bryggan är Bergens motsvarighet till Vågen i Stavanger. Förutom hamnen och
uteserveringarna finns den gamla staden med de gamla trähusen och de trånga gränderna. Mitt ibland dessa hus kunde vi upptäcka "Svensården" från 1708
|
| BÅT Bryggan är ett mycket välbesökt turistmål. Vi kom dit på en söndagsförmiddag och vi blev överraskade av det
sjudande livet av alla turister. Det kändes nästan som om vi kommit till något av de större turistmålen ute i Sydeuropa. Mitt ibland alla fartyg fick vi se denna mysiga båt som påminde
om det företag jag jobbat i under drygt 40 år.
|
| ROSOR Under vår vandring i Vigeladsparken fick vi plösligt se en skylt med namnet "Astrid LINDGREN"
Det var en nyhet för oss att det finns en ros med det namnet. Lite efterforskning visar att det är en mycket populär ros i hela världen och är nominerad till
"Årets ros 2009"
|
| GRÄSAND Bland de 192 statyerna i Vigelandsparken fick vi se denna levande staty.
|
|
|
Vi har just återkommit från en fantastisk resa i Finland. Med på resan var Margaretha och jag, Andreas, Maria, Johannes, David och Markus,
Daniel och Alexander. I första hand var det en resa för att återse Margarethas hembygd och få träffa några av hennes släkt och vänner.
Resan började med ett uppehåll i Nådendal. Vi besökte Mumindalens sagomiljö med alla byggnader och rollfigurer. Det var en mycket varm dag och
vi äldre pustade ut emellanåt, medan det var full fart på pojkarna som var förtjusta över allt de såg. Johannes favorit var Stinky som jagades av polisen.
David och Markus tyckte om sagostigen med labyrinten. Övernattningen skedde i Spahotellet i Nådendal. Margaretha ch jag tog det lugnt på kvällen och
morgonen. De övriga tog chansen att bada i bassängen. Frukosten var mycket njutbar och bjöd på många delikatesser.
|
|
|
Som utgångspunkt för våra utflykter i Österbotten hade vi hyrt en stockstuga och en lägenhet i stugbyn Solhaga intill Esse å. Vi var mycket nöjda med vårt
val av boende. Vi tyckt också att det var mycket prisvärt. Platsen var vackert belägen och vi slapp att irriteras av mygg. Markus blev mycket förtjust och intresserad
av skördetröskan som skördade kornåkrarna alldeles intill stugan och lägenheten. Titta gärna in på Solhagas hemsida om
du tänker besöka Jakobstadstrakten och behöver ett bra boende.
|
| STOCKSTUGAN. Margaretha, Daniel, Alexander och jag bodde i en mysig stockstuga med loft.
Visserligen var den liten och enkelt utrustad men vi trivdes bra i den. Frukosten intog vi på veranden i skönt sommarväder. OK! Någon morgon var det
lite väl kyligt.
|
|
| 
| LÄGENHETEN. I en fullt modern och välutrustad lägenhet bodde Andreas, Maria, Johannes, David
och Markus. Till vissas stora glädje var den till och med utrustad med bredband. Ibland tog varmvattnet slut då vi alla skulle duscha i lägenheten. Några
middagar åt vi tillsammans i lägenheten
|
| SKOLPARKEN I JAKOBSTAD. Vi besökte den välskötta och vackra skolparken som är utmärkt
skyltad med de olika växternas namn. Johannes hittade små spännande stigar och grottor bland buskarna. I dammen kunde vi se de färglada fiskarna simma
omkring. Skolparken ligger intill Jakobstads Gymnasium som byggdes år 1904 och fungerar i dag som ett modernt gymnasium.
|
| LEKPARK. Intill skolparken hittade vi en spännande lekplats med klätterställningar, tunnlar, gungor
och ett tåg byggt av trä. Dessutom fanns det gott om träd som inbjöd till klättring för både stora och små.
|
| KARUSELL. Det första intressanta och spännande som pojkarna uptäckte i Jakobstad var
karusellen som fanns mitt på en gågata.Full fart när samarbetet funkade
|
| MARGARETHAS BARNDOMSHEM. Vi hälsade på Margarethas svägerska Pia som numera bor i
barndomshemmet i Vilobacka. Pias dotter Viktoria var också på besök med sina döttrar Vendela, Linn, Malva (de hade deltagit i friidrottstävlingar i Bennäs
bl.a stavhopp) och Tuva som får vänta några år med stavhoppandet. Det mesta var sig likt men växtligheten hade förändrats.
|
| JONAS I FORSBY. På hemvägen från Vilobacka hälsade vi på Margarethas ungdomsvän Maj-Lis som var på besök hos
sin syster Helena med mannen Hans-Erik och sonen Jonas i Forsby. De bodde i ett fint hus på landet med en mycket välskött och imponerande tomt.
Det var trevligt att få träffa Jonas som har downs syndrom precis som vårt barnbarn David. Jonas var glad och positiv och hade lätt att uttrycka sig. Han var
mycket intresserad av historia (bl.a svensk) och släktforskning. Han har eget boende och arbete. Vi förstår att det ligger mycket träning bakom hans utveckling.
|
| FÅRHOLMEN. Vi besökte Anita Lillkvist och hennes söner David och Markus på deras sommarställe
på Fårholmen. Det var nybyggt och mycket trevligt. I början på 80-talet arbetade deras pappa Rolf (syssling till Margaretha som tragiskt omkom i en båtolycka för två år sedan)
i Skärholmen. Under c:a ett års tid bodde de på Långsjövägen i Älvsjö. David och Daniel gick i samma klass och våra pojkar brukade efter skoldagens slut tillbringa eftermiddagarna tillsammans
med David och Markus. Vi blev bjudna på rökt lammkött från Larsmo och rökt sik inköpt i fiskehamnen. Allt smakade mycket gott och vi fick en trevlig eftermiddag
tillsammans och fick också för första gången träffa Markus fru Tiina och dotter Vivi, samt Davids flickvän Anna. Johannes tyckte det var toppen då han fick flyga
med en radiostyrd helikopter.
|
| GAMLA BB PÅ KVARNBACKEN I JAKOBSTAD. Här föddes Margaretha 15 januari 1942. Margarethas mamma Ruth bodde den
sista tiden hos Emanuel och Nanna Lillkvist (Rolfs föräldrar) för att ha nära till BB då det var dags. Då värkarna satte in tog Emanuel fram sparken och skjutsade
Ruth till BB. Gamla BB byggdes 1920 och idag är ett gruppfamiljedaghem hyresgäst.
|
|
| 
| ROSENLUND OCH ASPEGRENS TRÄDGÅRD. Prästgården Rosenlund byggdes 1757-58 då Gabriel Aspegren
var kyrkoherde i Pedersöre. Aspegren lät bygga en av landets ståtligaste fähus med gödselkällare, värmehus, vind, fårhus, lada, ladugård och stall. Numera är fähuset ett museum
fyllt av allmogeföremål och redskap från 1800-talet och 1900-talet. Han anlade en ört- och nyttoträdgård och det var han som introducerade äppelträd och potatis i trakten. En del av trädgården
är i dag en koloniträdgård med uthyrda lotter. Fähuset har blivit ett museum och trädgården är
fortfarande i full växning. Det var intressant och inspirerande att få titta på allt även om vi inte hade så gott om tid. Vi passade på att fika i Café Örtagården.
|
| FÄBODA. En av de varmaste dagarna åkte vi till havet vid Fäboda. Det var en fantastisk fin och långgrund sandstrand
som var speciellt lämplig för barn. Johannes, David och Markus stortrivdes när de fritt fick plaska i vattnet och gräva i sanden. Vattnet var varmt invid stranden
men kallare längre ut.
|
| FÖRÄLDRAHEMMET PÅ PÖRKENÄSGAN. I början på 60-talet köpte Margarethas föräldrar villan på
Pörkenäsgatan i Jakobstad. Här bodde Margaretha i några år då hon utbildade sig i förskoleseminariet. Därefter flyttade Margaretha till Stockholm där hon fått jobb
i Engelbrekts församling inom kyrkans barntimmar.
|
| LÄGENHET PÅ STORGATAN Efter Pauls (Margarethas pappa) bortgång köpte Ruth (Margarethas mamma) en lägenhet på storgatan med en fantastisk utsikt
(hörnlägenheten högst upp till höger på bilden) över Jakobstad. Margaretha och jag hjälpte henne att tapetsera om de tre rummen. En kväll i juli kunde vi se minut för minut hur Pedersöre kyrka (byggd ca: 1250)
brann ner. Kyrkan återbyggdes efter gammal byggnadsteknink och återinvigdes i dec. 1986.
|
| MARGARETHAS MAMMAS BARNDOMSHEM. Vi tog en tur till Nykarleby för att Margaretha skulle
få uppleva minnen från hennes skoltid. Vi fick möjlighet att titta på Margarethas mammas (Ruth) bardomshem som låg mycket vackert intill Lappo å. I granngården Kuddnäs
växte författaren Zacharias Topelius upp.
|
| KUDDNÄS Kuddnäs är Zacharias Topelius (1818-1898) barndomshem. Hemmanet köptes 1814 av hans far
Zacharias Topelius d.ä som var provinsialläkare. Numera är det ett museum. Vill du veta mera klicka HÄR
http://museum.svof.fi/kuddnas.htm
|
| MARGARETHAS MORMORS AFFÄR. På hemvägen från Nykarleby åkte vi till Kovjoki för att se
huset/affären/kafeet som en gång varit hennes mormors. På övervåningen har hennes morbror Rafael med fru Märta bott. Nuvarande ägare var uomhus och Margaretha
fick en trevlig pratstund med dem.
|
| BESÖK PÅ RYTTERBACKA. Det ingår att vid varje besök i Finland hälsa på syskonen Nylund (Margarethas halvkusiner) på
Rytterbacka. De var 10 från början varav fem stannande kvar på hemgården Helmer, Verner, Dagny, Sigrid och Solveig. Nu är det bara Sigrid och Solveig som är kvar i livet. Dagny
dog nyligen i hjärtinfarkt. Vi blev mycket imponerade hur duktiga de är att klippa de stora gräsmattorna och hålla trädgårdslandet och potatislandet i perfekt
skick. De bjöd på kaffe och goda kakor. De har alltid varit mycket gästvänliga och hade dessutom bjudit in Pie (Britt-Marie som är syssling till Margaretha) och hennes man Kaj Virtanen, Margarethas
svägerska Pia och Helga en vän från granngården i Dynesbacka . Vi fick en trevlig pratstund under tiden som Andreas med fam, Daniel
och Alexander tog en tur till Lostenen (tyvärr var stegen borttagen så de kom inte upp på toppen)
|
NÅGRA HÖJDPUNKTER FRÅN RESAN
| SPÄNNING - FÖRBJUDEN TRAPPA
|
| LIVSGLÄDJE - SOL VIND OCH VATTEN
|
| APTITRETARE - BONDEN SKÖRDAR
|
| TOPPEN - ALLTID UPPKOPPLAD
|
De senaste åren har vi gjort resor med storfamiljen till Danmark, Norge och Finland. I år fick det bli en resa inom Sveriges gränser. Valet föll på Öland.
Efter en varm och skön sommar på landet var våra förväntningar högt ställda på en Ölandsvistelse med mycket sol och bad. I stället blev det mycket sightseeing
då vädret var omväxlande med sol och moln på dagarna och regn på kvällar och nätter. Skönt att få avsluta veckan med en solig och härlig dag på norra Öland.
|
|
Som utgångspunkt för våra utflykter på Öland hade vi hyrt ett fritidshus med 2 separata byggnader i Stora Frö. Ett ypperligt boende för en storfamilj som oss.
Dessutom låg fritidshuset centralt beläget på Öland mellan Färjestaden och Mörbylånga. Mer information om stugan hittar du på Stugnets hemsida
Välutrustat fritidshus för 10-14 pers
|
UPPLEVELSER FRÅN ÖLAND - KALMAR
| PÅ VÄG Jag sökte på internet efter vägkrogar utmed E 22 och hade tur. Vi bilägare hade gjort en test av 9 vägkrogar och
föreslog "Tindered Restaurang & Café". Det var ett utmärkt alternativ och vi valde Tindered både på ditvägen och hemvägen. Allt smakade gott och var vällagat. Råvarorna var från trakten. Brödet var hembakat och mycket välsmakande.
Tyvärr fick vi vänta lite för länge på maten på nedvägen på grund av mycket gäster.
|
|
| 
| STORSTUGAN. I storstugan bodde Andreas, Maria, Johannes, David och Markus. Storstugan var delvis nyrenoverad och mycket välutrustad.
På framsidan fanns en stor altan med tak. Johannes tyckte det var häftigt att sitta på den då regnat öste ned och blixtar lyste upp himlen och åskan mullrade. I området fanns en mindre lekpark och stora
utymmen för lek. Johannes lärde sig cykla. Badstranden var betäckt med småsten och en lång brygga ledde ut till bättre botten. Våra barnbarn älskar att gräva vid strandkanten och vi hade hoppats på en
fin sandstrand.
|
| VIDBYGGD STUGA I den vidbyggda stugan bodde Margaretha och Sven-Evert. Den var också välutrustad med ett litet pentry med
kokplattor och kylskåp. Dessutom fanns dusch och tvättmaskin. Den passade oss utmärkt och vi kunde i lugn och ro äta vår egen frukost.
|
| GÄSTSTUGA I en mindre gäststuga bodde Daniel och Alexander.
|
|
| 
| KALMAR SLOTT Kalmar slott var en imponerande byggnad med många rum att passera. Vi hade behövt mycket mer tid
för att ta del av allt intressant som fanns att titta på. Vårt egentliga ärende i Kalmar var att hämta Alexander som komit till Kalmar med buss.
|
| BORGHOLMS SLOTT Borgholms Slott kallas för "Nordens skönaste ruin". Idag är ruinen ett minne av det storslagna barockpalats
som Karl X Gustav lät bygga i mitten av 1600-talet. Han är den ende av Sveriges kungar som bott en längre tid på slottet. För David som älskar att springa omkring i stora utrymmen var slottet spännade
och det fanns mycket att upptäcka och undersöka. Vi vuxna hade svårt att hinna med i hans tempo. Markus som gick igenom en trång och mörk gång sa med förtjusning. "Läskigt" och "Igen".
|
| SOLLIDENS SLOTT Den välskötta och blomstrande parken var en njutning att beskåda. En del konstverk var smakfullt utplacerade i parken.
|
| BORGHOLM Efter slottsbesöken intog vi en utsökt god måltid (kyckling potatissallad, soltorkade tomater och pesto) på retstaurangen "Himla Gott Mat & Cafe i Borgholm.
Tyvärr började det att regna efter måltiden så vi hann inte med någon extra promenad i den trevliga turiststaden.
|
| EKETORPS BORG Den rekonstruerade borgen var mycket intressant med ett urval av 26.000 utgrävda föremål som presenterades i museet. De äldsta
utgrävningarna är från 300-talet e.kr. Vi fick grädda vårt eget rågbröd över öppen eld. Mycket gott med honung som pålägg.
|
| LÅNGE JAN På avfartsvägen mot Långe Jan fick vi se upp för betande kor och får. Fyren Långe Jan som ligger på Ölands södra udde är Sveriges
högsta fyr med sina 42 meter och 197 trappsteg. Väl uppe hade vi en fantastisk utsikt. Det blåste kraftigt och det var svårt att stå still när jag skulle ta kort. Stranden var betäckt med platta och svarta stenar och
vågorna kom från två håll mot sydspetsen.
|
| LÅNGE ERIK På norra Ölands udde ligger fyren Långe Erik som är 32 meter hög och har 138 trappsteg.
Naturen kring fyren var mer lummig än vid södra Ölands udde och vi smakade på något som såg ut som björnbär. Bären var surare och buskarna lägre än vi tidigare sett.
|
| LÅDBILSLANDET Lådbilslandet i Löttorp var en häftig upplevelse för barnbarnen med lådbilar lämpliga för Johannes och tåg, karuseller, rutschkanor och
klätterställningar lämpliga för David och Markus.
|
| BÖDA Sista dagen fick vi chansen att besöka de härliga sandstränderna i Bödabukten. Luften var kylig
men de mest badsugna (Alexander, Maria och David) tog sig ett dopp. I restaurangen "Böda Riviera" åt vi utsökt goda plankstekar med fläskfile. Intill fanns en kul och spännande lekpark för barnbarnen.
|
| NEPTUNI ÅKRAR På väg till och från Långe Erik fascinerades vi av klapperstensfältet "Neptunis åkrar".
Namnet är uppkallat efter den romerska havsguden Neptunus och gavs av Carl von Linné år 1741. Alexander var en flitig fotograf.
|
| ALVARET Åker man snabbt förbi Alvaret i bil kan det lätt upplevas grått, torrt, torftigt och ointressant. Däremot, om man stannar bilen, kliver över muren och sätter ner foten
på alvaret, upptäcker man genast en fantastisk natur med en mängd olika blommor. Tyvärr besökte vi Gynge och Mysinge alvar en vindstilla dag och blev snabbt omsvärmade av mygg och småflugor. Dessutom fick Daniel en allergisk reaktion och vi fick
efter en stund avbryta vår utflykt.
|
| MÖRBYLÅNGA HAMN Vid en fikarast på de gröna gräsängarna vid Mörbylånga hamn kunde vi beskåda en
mängd sjöfåglar som satt på stenar en bit ut i vattnet och fåglar som flög i fuften i plogform. Ett bra tecken på att Öland är en fågelö. Barnbarnen fick leka av sig vid stranden.
Det fanns gott om stenar att kasta i havet.
|
| GYNGEGÅRDEN Gyngegården väcker minnen från sommaren 1988. Vi var på familjeläger med Handengänget. Det var första
gången som treåriga Alexander var med oss. En trevlig vecka med mycket sol, bad och utflykter.
|
| BYXELKROK - INGEN RÖK UTAN ELD Byxelkrok är en liten trevlig fiskeby på Ölands nordvästra hörn. Mellan båtmasterna
och till vänster om ön Blå Jungfrun kan vi återigen se den kraftiga rökpelaren som förföljt oss hela dagen. På väg hem från Öland får vi svaret på röken när vi åker igenom Misterhult och
ser ett mörkt rökmoln och känner doften av röklukt. Vi sätter på radion och får veta att det är tre stora flishögar som brunnit i tre dygn.
|
| ATELJE 3 HEDIN I sin atelje I Mörbylånga har konstnärerna Pekka, Adam och Mona ställt ut sina färgsprakande målningar och vävnader med motiv från Öland. Pekka har
skrivit och målat en dagbok. Berättelserna och motiven är hämtade från olika naturmiljöer på Öland. Många av de blommor som växer på blomsterön har han med härliga färger avbildat på ett naturligt och informativt sätt. Efter att ha läst
boken får jag en längtan tillbaka till Öland.
|
| HANTVERK. Vi besökte glashyttan i Kastlösa som visade upp otroligt fina konstverk. Tyvärr förekom ingen glasblåsning denna vecka.
I "Paradisverkstaden" fick vi beundra vackra alster i glas och keramik. Johannes blev förtjust i alla fina ägg i olika storlekar. De stora och ljusa lokalerna var mycket inbjudande och Johannes drogs som
en magnet till kafeterians goda kakor.
|
Sidan är under uppdatering.
Vill du gå direkt till respektive land tryck nedan
|
Vi har i månadsskiftet maj-juni tillbringat några underbara dagar på pensionat i Dubrovnik med våra vänner från Handentiden (början av 70-talet).
|
| Boende. Vi bodde på ett mycket trevligt pensionat i Stikovica. Värdarna var mycket serviceinriktade och serverade
god och vällagad frukost och middag. Vi njöt varje gång vi satte oss till dukat bord på altanen som hade fantastisk fin utsikt över havet. Till middagen serverades först en varm och god soppa
och därefter utsökt gott kött och en tallrik färska grönsaker. Portionerna var rikt tilltagna. Rummen var svala och sköna att sova i.
Pensionatet hade egen badplats som vi fick utnyttja. De flesta badade, men inte vi. Bilarna vi hyrt fick vi ställa in i pensionatets garage. Varje par fick en burk hemmagjord apelsinmarmelad
och en liten flaska hembränt rakija med sig hem.
|
| Hyrbilar. Vi hyrde 3 bilar för att enkelt kunna ta oss in till Dubrovnik och till Montenegro och Bosnien-Hercegovina.
Vägarna slingrade sig utmed kusten och uppför och nedför bergssluttningarna. Vid en del tullstationer kunde det ta lång tid. I Montenegro förekom omfattande vägarbeten.
Tur att vi hade gott om tid på våra utflykter.
|
| Natur. Alla tre länderna var mycket bergiga och ibland kändes det som om man åkte utmed Norges kust och fjordar.
Utmed sluttningarna odlades vin. Vi såg bara några få uppodlade dalgångar. Förutom vin odlas fikon, tobak, oliver och citrusfrukter. På många håll lyste sluttningarna gula av
fält med ginst.
|
| Bebyggelse. Blandningen är stor mellan nytt och gammalt. Vissa områden drabbades hårt av krigen i början av 90-talet.
Där kunde man se nya och fräscha hus som låg utmed sluttningar och gamla hus med nya tegelpannor. Andra områden var förskonade från förstörelse och där kunde man se hela stadskärnor välbevarde från medeltiden
med trånga gator, kyrkor och små torg. Längs gatorna och på torgen fanns små butiker och restauranger.
|
| Turism. Även om det fanns gott om besökare på turistorterna så kändes allt lugnt.Turisterna smälte på ett fint sätt in i folklivet.
Ingen trängsel eller köer och inga envisa försäljare som försökte sälja sina varor. Troligen ökar antalet turister under juli och augusti.
|
| Gemenskap. Genom åren har vi fördjupat vår vänskap och det känns skönt att få tillhöra en grupp där man är respekterad för den man är.
Under resan fick vi gott om tid att få prata om våra glädjeämnen "barnbarnen" under måltider, i bilarna på våra utflykter och under kvällssamtalen. På kvällarna hade vi samtal om livets trasmatta. Det var vår
pastor Lars Larsson från Handentiden som ledde samtalen. Det handlade om vardagen och hur våra glädjestunder och sorgestunder påverkat vår gudstro genom åren. Det handlade också om åldrandet och hur vi såg på
sjukdom och vår egen förstående begravning...kremering eller jordfästning?...lämpligt att framföra våra önskemål till barnen? Även om det ibland blev lite tunga samtal så kändes det underbart att få
dela våra tankar med varandra. Önskemål framfördes om en ny resa om två år...t.ex. till Grekland
|
FAKTA OM LÄNDERNA
| | | |
| KROATIEN | BOSNIEN-HERCEGOVINA | MONTENEGRO |
| | | |
| Valuta | HRK(1 kuna=100 lipa) | BAD(1 marka=100 pfenninga) | EUR(1 euro=100 cent) |
| Viktigaste språk | Kroatiska | Bosniska | Serbiska |
| Största religion | Romersk-Katoliker (89%) | Muslimer (40%) | Mångreligiösa |
| Folkmängd | 4,4 milj | 3,8 milj | 678.000 |
| Huvudstad | Zagreb | Sarajevo | Podgorica |
| Statsskick | Rebublik | Rebublik | Rebublik |
| Nationaldag | 25 juni | 25 nov | 13 juni |
| Högsta berg | Dinara 1.813 | Maglic 2.386 | Dumitor 2.522 |
| Stikovica. Det lilla samhället Stikovica låg en mil nordväst om Dubrovnik. Pensionatet vi bodde på låg på en brant sluttning en bit ovanför havet.
Lunchen kunde vi inta på någon av de små restaurangerna som låg intill den allmänna badstranden. Första dagen valde Margaretha fisksoppa och jag Pljeskavica. Vi blev lite besvikna för rätterna var inte
tillagade på det sätt vi förväntat oss. Fisksoppan saknade fiskbitar och pljeskavican serverades med pommes frites. I början på 70-talet brukade vi på banken äta lunch på en jugoslavisk restaurang som
hade pljeskavica med en utsökt god potatissallad som sin specialitet. Om jag inte minns helt fel bestod potatissalladen av kokt skivad potatis, lök, tomat, kapris och olivolja. Det var uppfriskande att få bo i lugn och vacker miljö, på ett trivsamt pensionat,
med trevlig personal och utsökt god mat.
|
| Dubrovnik (Ragusa). Det är En trevlig och fint belägen stad på en udde vid Adriatiska havet. Att Dubrovnik var utsatt för runt 2000 granater från jugoslaviska federala armén under
oktober 1991 till maj 1992 märks på alla terracottaorangefärgade tegeltaken som blivit utbytta. Nästan 70 procent av taken förstördes och nio historiska palats eldhärjades svårt i gamla stan. Även stadens stolthet, den ståtliga Onofriofontänen från 1438
blev illa åtgången. Dubrovnik utsågs 1979 till världsarv och bidrog därmed till stort intresse från omvärlden att snabbt återuppbygga staden.
Ingången till gamla stan sker via den massiva Pileporten från 1537 och efter att passerat ytterligare en port kommer man fram till Stradun eller Placa som är en bred gågata med växlingskontor, klädbutiker och kaféer. I början av
Stradun ligger ett gammalt apotek från 1317 som säljer medicin än idag och Intill apoteket ligger en klosterkyrka. Dörren var öppen så vi gick in. I den nästan fullsatta kyrksalen pågick en mässa. Alla som kom in doppade fingret i en vigvattenskål och gjorde korstecken.
Från Stradun löper små smala gränder in till små restauranger och boutiquer. Överallt stod det restaurangpersonal utmed Stradun för att fånga upp sina gäster. Vi blev ledda till en mysig restaurang som låg i en smal gränd med god mat till ett rimligt pris.
Att få gå i trapporna upp och ner på stadsmuren var en fantastisk upplevelse. Vi hade fin utsikt över gamla stan, upp mot höjderna, ut över havet och hamnen.
|
Elafitiöarna. De öar som ligger närmast Dubrovnik kallas för Elafitiöarna. Tre av dem är bebodda, Lupod, Sipan och Kolocep. Öarna är tack vare sina fina badstränder och lugna läge mycket attraktiva ställen att besöka i veckosluten av Dubrovnikborna.
Vi gjorde en härlig heldagstur med båt till dessa öar. Vi njöt av det vackra vädret och den fina utsikten över skärgården och Dubrovnik.
|
|
|
Lupod. Det var inte så många tillfällen under vår resa som vi fick möjlighet att fika. I hamnen passade vi på att dricka medhavt kaffe och kex. Toppen för mig som älskar kaffe. Vi fick några timmars frihet på ön. De flesta gick över ön för att komma till
den otroligt fina sandstranden och ett dopp i det klara och rena vattnet. Några tog en promenad från hamnen utmed stranden. Det fanns gott om restauranger men få gäster. Vi köpte några vykort i en souvenirbutik och frimärken på postkontoret. Inte mindre än 36 kyrkor och kloster finns på ön.
Vi besökte den kyrka som syns i bakgrunden på kortet med mig framför båten (men det var den vänstra som vi åkte med). Det var skönt att gå in i en lummig och svalkande park med gamla ståtliga tallar. Under tiden fick vi lyssna till fåglarnas ljuvliga sång. När vi återkom till vår båt serverades dagens lunch,
fisk eller kyckling. Det smaka utsökt gott trots primitiva matlagningsresurser.
|
| Sipan. Vi stannade bara till en liten stund på denna ö som hade färjeförbindelse med fastlandet.
Intill hamnen fanns det souvenirbutiker som vi kunde besöka. Margaretha och jag nöjde oss med var sin glass som vi smaskade i oss.
|
|
|
| Mostar. Vi gjorde en heldagstur till Mostar i "Bosnien och Hercegovina". Vi besökte den berömda bron "Stari Most" som
ursprungligen byggdes 1566. Bron går över floden Neretva och förbinder den kroatiska delen med den bosniska delen i Mostar. Under kriget sönderbombades bron av bosnienkroatiskt artelleri
den 9 nov 1993. Bron har renoverats och återinvigdes den 23 juli 2004. Som högst är bron 24 meter över havet. Det har blivit populärt att hoppa ner i floden från bron och en gång om året
anordnas en tävling. Vi hade turen att få se ett hopp när vi var där. På båda sidor om bron fanns det gott om butiker att handla i. Utmed sluttningarna intill floden fanns det trevliga restauranger.
Vi åt dock på en restaurang Sadrvan som låg en bit från floden. Vi åt "den nationella tallriken" som bestod av inhemska rätter upplagda på ett stort fat för två personer. På fatet fanns upplagt dolmar, Cevapcici,
lepinja mm. Maten smakade utsökt gott, var rikt tilltagen och till ett prisvärt belopp. Vad Margaretha tyckte framgår klart och tydligt av bilden.
|
Ston. Muren i Ston har på grund av sin storlek kallats för den "europeiska kinesiska muren". Det är från början en försvarsanläggning från 1300-talet
som omgärdade staden.Redan på 1500-talet hade den vattenledningar och avlopp. För närvarande pågår omfattande renoveringar och man räknar med att kunna ta emot besökare inom ett par år.
|
|
Kotorbukten-Montenegro.
Tur att vi började vår resa till Montenegro tidigt på morgonen.
Vägarbeten och tullkontroller tog extra lång tid att nå kotorbukten som är en fjordliknande bukt med trevliga gamla städer som ligger vackert intill havet.
Städerna låg tätt utmed de slingrande vägarna. Kotorbukten har varit bebyggd sedan antiken och det finns väl bevarade byggnader från medeltiden. Montenegro heter på montenegrinska Crna Gora och betyder svarta berget.
Landet är till ytan bara något större än Uppland.
|
Perast. Vi stannade till i den gamla hamnstaden Perast. Från hamnen
kunde man se de båda öarna St. George island (till vänster) och Gospa od Skrpjela med kyrkan Our Lady of the Rock (till höger). Kyrkan är fint utsmyckad med konstverk från 1600-talet.
I kyrkan hålls fortfarande mässor och den är en mycket berömd vigselkyrka. Den högra ön är en konstgjord ö som började byggas på 1400-talet. Kyrkan intill hamnen är St. Nicola och i kyrktornet
kan man se att det börjat att blomstra.
Kotor. Kotor är en gammal hamnstad som finns upptagen på Unescos världsarvslista.
Gamla staden var mycket välbevarad och bestod av gamla byggnader från medeltiden. Det fanns gott om små butiker i de många gränderna och flera torg
med restauranger. Katedralen St Triphon (Sveti Trifun) är en av europas äldsta kyrkor. Den invigdes år 1166.
På samma plats har tidigare funnits en kyrka från 809. Vi önskade att vi haft mer tid att ägna oss åt staden. Vi åt lunch i en restaurang som såg fin ut men tyvärr blev inte alla helt nöjda med
servicen och matlagningen. På hemvägen tog vi en genväg genom en tunnel och över vattnet med färja och när vi kom till tullen fick vi vänta extra länge innan vi var igenom.
MINIRESA TILL VÄSTRA SMÅLAND 31 MAJ TILL 2 JUNI 2013
Barndop i Ljungby och barndomsminnen i Gislaved
|
Magnus och Agnes bjöd in oss till barndop i Ljunby. Magnus är son till min lillasyster Britt-Marie. Vi tyckte det skulle bli jättekul att träffa släkten och få se nykomlingen i släkten.
Samtidigt såg jag möjlighet att passera Gislaved där jag bodde som barn (4-10 år). Tidigare har jag bara gjort kortare besök i min hembygd och ville nu få möjlighet att ta några bilder till
min släktforskning. Det var många underbara minnen som väcktes till liv. Gislaved var ett bra ställe att växa upp i. |
| RASTPLATS-SVARTÅN På nervägen upptäckte vi en ny vacker och välskött rastplats vid Svartån. Jag hade blivit lite sömnig så det
var skönt att koppla av en stund
|
| MITT BARNDOMSHEM I GISLAVED
Jag blev jätteglad att få se mitt barndomshem så välskött. När vi bodde på Norra Storgatan 19 var bostadshuset gulmålat med gröna fönsterbågar. Till höger fanns en glasveranda med små fönsterrutor medan
utbyggnaden till höger inte fanns. Träden, syrenbersån och köksträdgården fanns på samma ställe. Sannolikt var några träd nysatta. Uthuslängan med vedboden var troligen förvandlad till gäststuga.
|
| MIN SKOLA I GISLAVED Det tog bara 5 minuter att gå till skolan som låg på Storgatan. På vintern åkte jag spark.
Jag var duktig i matte och fick ofta extra uppgifter att lösa. Skolan var sig lik men skulle behöva en upprustning. På en stor innegård samlades
pojkarna en halvtimme före inringningen för att ägna sig åt bollspel. Utanför skolan fanns en brant backe som på vintern var avstängd för trafik. Där samlades eleverna på rasterna för att åka spark. På lunchrasten gick alla hem
för att äta mat.
|
| HUSET DÄR MIN BÄSTA KOMPIS ERLAND BODDE Huset var sig helt likt. Kastanjen till höger (eventuellt utbytt) var en populär lekplats. Från takluckan
brukade vi kasta ut våra vikta pappersplan. I övrigt var nästan hela samhället vår lekplats.
|
| CENTRUMKYRKAN På platsen där Centrumkyrkan ligger fanns tidigare gamla missionskyrkan. Centrumkyrkan drivs sedan 2009 av Frikyrkoförsamlingen som är en
sammanslagning av alliansförsamlingen, pingstförsamlingen och missionsförsamlingen i Gislaved. Min pappa var pastor i missionsförsamlingen under åren 1949-1956. Jag fick ofta följa med pappa till kyrkan. Höjdpunkten var då
församlingens ordförande (även kommunens ordförande) stod i talarstolen och då främst som auktionist. Han kunde berätta historier som fick en 7-åring att skratta av förtjusning. Jag gick i söndagsskolan och började i scout (då VP, våra pojkar) när jag var nio år.
|
| HOLMEN Holmen var missionsförsamlingens sommarhem. Jag trivdes bra på holmen där det ofta fanns pojkar i min egen ålder som jag kunde leka (hoppa längst från gungorna och spela pingis).
På fotbollsplan var det kul att titta på de äldre pojkarna när de spelade. Oftast stod jag bakom mål och var bollpojke. Hade jag tur kunde jag ibland få hoppa in och vara med i spelet.
|
| HOLMENS KLOCKSTAPEL För några år sedan sökte jag på pappas namn i google. Den enda intressanta träff jag fick var att han i ett protokoll reserverat sig för
uppsättning av en klockstapel på Holmen.
|
 | 
| BADET I BÅRARYD - 60 ÅRS SKILLNAD För att komma till badet fick jag cykla 6 km. Drygt halva vägen möttes jag av en lång och brant backe. Lyckades jag nå krönet utan att sätta ner foten
kände jag mig mycket stolt. På hemvägen var det häftigt. Vilken fart jag fick. Ett under att jag aldrig hörde att någon kört omkull i backen och skadat sig svårt. I Bårarydssjön lärde jag mig simma i simskola. Pojken på bilden skulle
kunna vara jag för 60 år sedan.
|
| MIDDAG Vi åt en god middag på restaurang "Chili Thai". Margaretha åt vårrullar och jag grillspett på kyckling och fläskfile. Portionerna vara stora och vi blev jättemätta.
Personalen var trevlig och serviceinriktade.
|
| GISLEDAGARNA Ett återkommande arrangemang med marknad, tivoli och uppträdanden. Vi hade turen att få se en orkester
och en dansgrupp uppträda på scenen intill Stortorget
|
| GODIS Margarethas favoriter. Choklad och Svenne.
|
| STORA LJUNGA Vi bodde på ett fantastiskt trevligt vandrarhem som låg avsides i en liten by på slättlandet med bondgårdar söder om Ljungby.
Vandrarhemmet hade tidigare varit prästgård och inomhus finns spår från den tiden genom gamla möbler från 1700-talet i allrummet. Allt kändes rent, fräscht och välordnat. Personalen var mycket trevlig. För den som vill ha
lugn och ro är vandarhemmet att rekommendera.
|
| LINGGÅRDEN Intill vandrarhemmet ligger en äldre prästgård från 1768. Här föddes Per Henrik Ling 1776. Han kallas för svenska gymnastikens fader. Pappan var
kyrkoherde fram till 1780.
|
| MINNESSTEN På kullen intill Linggården står sten rest till minnet av Per Henrik Lings födelse. Kullen var
var beväxt med fullt av liljekonvaljer. Vi plockade en bukett för att ta med oss till barndopet.
|
| BARNDOP Magnus och Agnes son döptes i Mariakyrkan. Magnus är son till Sven-Everts syster Britt-Marie.
Mariakyrkan är en öppen och ljus ljus kyrka som byggdes 2001. Prästen Martin Lennartsson höll ett inspirerande doptal och lyckades fånga även de minstas uppmärksamhet.
I nedre planet fanns en trevlig och rymlig lokal som var lämplig som festlokal. Vi fick avnjuta en god och vällagad buffé i trevligt sällskap. Förutom egna släkten fick vi umgås med
Agnes släkt, samt Magnus och Agnes vänner. Mycket trevligt att få lära känna nya människor. Festen avslutades med en härligt god Björntårta till kaffet. På söndagen innan vi åkte hem
gjorde vi ett kort besök hos Magnus, Agnes och Björn.
|
| LINKÖPING På hemvägen stannade vi till i Linköping. Jag hade helt nyligen upptäckt i kyrkböckerna att
jag som 1-åring bott några månader på Vasavägen 38, 2 tr innan vi flyttade till Högalidsgatan 4 A i Linköping
|
|
Under Juli planerade vi att hälsa på min "storasyster" Mari-Ann och väntade på att vädret skulle bli fint. Torsdagen den 23 juli till lördagen den
25 juli blev resan av. Vi åkte med med Eckerölinjen från Grisslehamn på eftermiddagen och hade bokat buffé. En fantastisk buffé med många vällagade och smakrika rätter. Matsalen var fullsatt och stämningen på topp med långa köer framför uppläggningsfaten med alla läckerheter.
Hemma hos Mari-Anne blev vi som vanligt mycket väl mottagna och det blev mycket prat under kvällsfikat.
|
| TIPS! KLICKA PÅ BILDERNA SÅ BLIR DE FÖRSTORADE
|
| BESÖK HOS ADRIAN
Första stopp var Godby där vi hälsade på Mari-Anns barnbarn Adrian som flyttat in i ett nytt och fräscht
radhus. vi tyckte det var ett trevligt och rymligt boende för en ungkarl. Adrian väntar på sin syster Matilda som bor på gångavstånd från honom för att de ska åka till en vikingamarknad.
|
| MATILDA DYKER UPP
Precis då vi ska sätta oss i bilen dyker Matilda upp så vi hinner hälsa på henne och ta ett kort på syskonen framför Adrians bil. Tyvärr fick vi inte se hans andra bil som är en amerikanare av modell Pontiac.
Men bilden han visade avslöjade att det var ett praktexemplar
|
STALLHAGEN
| BRYGGERIET Vi fortsatte till Stallhagen som ligger en bit utanför Godby där några ölvänner startade ett bryggeri 2004. I dag är det Finlands 4:e största mikrobryggeri.
|
| RESTAURANGEN I restaurangen serveras närproducerad mat. Vi åt en mycket god lunch som bestod av havslax. Mari-Ann berättade att när hon sist var där serverades abborre som var en ännu godare
delikatess. I anslutning till restaurangen fanns en bod där man kunde köpa egentillverkad öl och åländsk honung. Mari-Ann köpte med några flaskor som vi sedan fick smaka på.
|
| SCENEN I det vackra träsket (träsk är en vanlig benämning på insjöar på Åland) med blommande näckroser flöt en scen. Vi fick veta att några dagar senare skulle Lasse Berghagen uppträda på scenen. Förra sommaren
spelade Mari-Anns sonhustru Anneli med i barnteatern "Emil i Lönneberga".
|
PLATSER VI PASSERADE UTAN ATT STANNA TILL VID
|
|
KASTELHOLMS SLOTT.
Slottet byggdes i slutet på 1300-talet. Vasaätten bodde tidvis på slottet. När Johan III bodde där lät han fängsla sin bror Erik Iv och hans hustru Karin Månsdotter 1571.
|
|
BOMARSUNDS FÄSTNING. Fästningen byggdes av ryssar år 1832. Den blev därmed Rysslands västligaste fästning fram till år 1854. Då intog Franska och Brittiska trupper fästningen.
|
|
JAN KARLSGÅRDEN. På gården finns allmogebyggnader från 1700- och 1800-talet. Från slutet av 1800-talet finns en typisk åländsk gård.
|
|
SIMSKÄLA. Vi missade avfarten till Peggys Kafé och hamnade längst ute på Vårdö vid färjeläget för överfart till Simskäla. Författarinnan Anni Blomqvist är född på ön i en fiskarfamilj på 10 syskon.
Debutromanen "I stormens spår" är skriven som ett minne till hennes man och son som druknat i bottenhavet 1961. Boken handlar om Maja och Janne och deras liv i åländsk skärgårdsmiljö under mitten av 1800-talet. Hon skrev ytterligare
några romaner om Maja. Romanserien "Stormskärs-Maja" filmatiserades 1975 och har sänts i finländsk TV och SVT 1, där den blev mycket populär. En del tycker att det är den mest populära och sedda finlandssvenska serien.
|
| SMAKBYN Intill Jan Karlsgården ligger en ny modern restaurang som Ålands mest kända kock Michael Björklund står för matlagningen. Den stora matsalen var fullsatt och en lång kö väntade på att få komma in. Ljudvolymen
var hög och vi tyckte vi gjort ett bra val då vi intog lunchen i Stallhagen. Vid ingången till restaurangen fanns en souvenirbutik och innanför den ett eget bryggeri för framställning av vin, likör och brännvin
|
| VÅRDÖ KYRKA Stenkyrkan är byggd i slutet av 1400-talet och tillägnad aposteln Mattias.
|
| TAVLA MED VIKTIGA HÄNDELSER På väg in till kyrksalen möts man av en tavla som berättar om viktiga händelser i kyrkans histori.
Genom att förstora bilden går det lättare att läsa texten
|
| PREDIKSTOLEN Mari-Anns man Sven-Erik ägde ett stenhuggeri i Mariehamn och har tillverkat och graverat många gravstenar. Den guldförgyllda texten i predikstolen är hans verk.
Snidaren av duvan är Runar Salminen, morbror till Sven-Erik.
|
| GRAVSTEN-SALMINEN Hendrik Albin och Erika Maria Salminen var Sven-Eriks morfar och mormor. De fick 12 barn varav Rauha Maria var Sven-Eriks mamma som var gift
med Viktor Valdemar Åkerblom. Sally som är en av syskonen är känd för sitt författarskap. Mest prisad är hennes debutroman "Katrina". Margaretha har läst boken i sin ungdom och kommer ihåg mannen som lurade Katrina till Åland
med felaktiga förespeglingar att äpplena är blåa på Åland.
|
| GRAVSTEN-RUNAR ENZIO Runar var den yngsta av de 12 syskonen och han som snidat duvan i predikstolen.
Flera av syskonen hade konstnärliga talanger och blev författare. Vill du veta mera om släkten Salminen kan du gå in på länken Salminens vänner rf
|
PEGGYS HANTVERK & KAFÈ Efter vår lilla omväg till färjeläget kom vi fram till en underbart vacker trädgård och oas. En grönskande gräsmatta med små öar av blommor, några dammar och växthus. Vi drack kaffe med god hembakt morotskaka i härligt solsken.
Den gamla ladan från 1912 har Peggy och Jalle rustat upp, men behållit gamla detaljer och inrett med gamla möbler och redskap. I handelsboden finns välsydda hantverk till salu som Peggy har skapat under vinterhalvåret.
Vi är tacksamma för att Mari-Ann visade oss denna pärla och till paret Peggy och Jalle som 2009 öppnade upp sitt smultronställe för allmänheten.
|
| SHOPPINGRUNDA På lördagen gjorde vi en shoppingrunda till centrum i Mariehamn. Vi fick se en glimt av Mari-Anns barnbarn Alicia under tiden som hon friserade en av sina kunder. En populär figur bland barnen och Margaretha var roboten som
agerade med hälsningar och gester när pengar lades i hans hatt. Margaretha köpte nya solglasögon inför sin förestående starroperation. Margaretha längtade efter karelska piroger så hon köpte några vi kunde ta med oss hem till Järlåsa.
Jag fick chansen att köpa med mig Valios finska fil som påminner mig om de gånger jag som barn fick äta långfil och tunnbröd med messmör i Jämtland. På väg till stadsparken passerade vi området där årets Rockoff-festival hade ägt rum under veckan med kända artister från Norden.
|
| STADSPARKEN Sedan vi sist var i stadsparken har en staty över den ryska kejsarinnan Maria Alexandrovna rests. Den är skänkt av S:t Petersburg till Mariehamns 150-årsjubileum år 2011. Den påminner om Rysslands och Ålands gemensamma
historia och att det var kejsarinnan "Maria" som gav orten sitt namn Mariehamn.
|
| HEMMA HOS MARI-ANN På lördagseftermiddagen kom Mari-Anns son Lars-Erik och sonhustrun Anneli på en fikastund. Vi uppskattade att de tog sig tid att träffa oss och vi fick en mycket trevlig stund tillsammans i trädgården
|
BREVVÄXLING 1942-1945 Vi läste brev som Mari-Anns mamma Ingeborg och min pappa Helge hade skickat till varandra under de år Mari-Ann bodde hos mina föräldrar. Det var jätteintressant, men tyvärr räckte inte tiden till för att läsa alla.
Genom breven fick vi en bättre förståelse för hur det var att sända sitt barn till ett annat land och hur det var att ta hand om ett främmande barn från ett land i krig.
|
NYRENOVERAT INOMHUS Vi fick beundra Mari-Anns nyrenovering efter fuktskadorna. Allt var mycket välgjort och en del inventarier och utrustning var nytt. Bilderna hur det såg ut före, under och efter visade att det var en betydligt större renovering än vi kunnat föreställa oss.
Allt var mycket välgjort
|
| TACKSAMHET OCH GLÄDJE Vi hade fått uppleva några trivsamma och sköna dagar hos Ann-Mari som gett oss god mat, bra logi och utmärkt guidning. Minnen som vi gärna återkommer till.
| |
UPPLEVELSE - RESA TILL JULITA GÅRD 19-20 AUGUSTI 2015
|
I 70-årspresent fick jag av min familj välja mellan olika upplevelser. Jag valde en resa till Julita Gård. I augusti då
det var högsommarvärme blev resan av. Margaretha och jag fick några underbara dagar med god mat i värdshuset och Café Julita Skans, lungt och skönt boende på vandrarhemmet,
intressant guidning på godset och trevlig rundvandring i museet och trädgården. Som minne köpte vi med oss ett äppelträd av sorten Hedenlunda som är uppkallad efter en herrgård
i Södermanland.
|
INTRESSEVÄCKARE - SNICKARBODEN
I avvaktan på att få hämta ut nyckeln till vandrarhemmet åt vi rejäla köttbullsmackor med rödbetssallad på Café Julita Skans. Vi satt i en lummig
innergård med utsikt över sjön Öljaren. Vi fick syn på ett hus med en öppen dörr som väckte vårt intresse. Det var Gustav Henning Forsmans snickeriverkstad som var flyttad från torpet
Dalhem intill sjön Hjälmaren. Han var anställd som gårdens egen snickare och fick inte göra några möbler till andra, inte ens åt sin
egen familj. Trots att han var gården trogen under hela sitt liv fick han bara vid ett tillfälle besöka Stora Huset. I snickarboden kan man se mängder av små och stora tvingar jämte andra verktyg snyggt upphängde utmed väggarna. Det finns också en kombimaskin med svarv
och såg, möjligen hemmabygge. Hans fantastiskt välgjorda möbler kan man beskåda i Stora huset och museet. Hur mycket han tjänade avslöjas på en skylt innanför dörren.
|
| KARTA ÖVER OMRÅDET. Sedan 1944 är Nordiska museet ägare till Julita gård. På museet får besökarna se och uppleva hur
herrskap och tjänstefolk levde i slutet på 1800-talet och i början av 1900-talet. Området var stort och vi hann inte med att titta på allt. Vi missade klostervisningen och större delen av lantbruksområdet, men det får
vi ta igen nästa gång vi kommer till Julita. I Julita socken finns även en av Sveriges äldsta (1742) och bäst bevarade fattigstugor i Nybble. |
| STORA HUSET.
Stora Huset i nuvarande form byggdes 1760. Det ersatte ett tidigare hus som brann upp 1745. Under åren 1698-1778 var släkten Palbitzki ägare till gården. År 1877 såldes gården till Johan Bäckström som först var delägare
i Hellgrens Snus & Tobaksfabrik i Stockholm, men som senare blev ensam ägare till företaget. Johan Bäckström gifte sig med Hellgrens dotter. Efter hennes död gifte han om sig med den vackra Lilly von Ehrenclou som var
hovsångerska hos Oskar ll. De fick fyra söner varav Arthur var en av dem. Arthur var anställd inom Sörmlands regemente som löjtnant. Då Johan hade köpt fyra gods fick sönerna överta var sitt gods och Julita gick till Arthur.
År 1906 tog Arthur avsked från regementet för att bli godsherre. Arthur levde 1861-1941. Han förblev ogift och då han var mycket intresserad av kulturhistoria testamenterade han godset till Nordiska Museet,
som blev ägare till godset år 1944. Dagligen kan man gå en mycket intressant guidad tur i Stora Huset.
|
| GÅRDSHUSET. I gårdshuset (vänstra ingången) fick arbetarna hämta sin lön hos förvaltaren och bokhållaren. Det förväntades av den manliga arbetaren att han skulle stå ödmjukt väntande
innanför dörren med mössan i hand och den kvinnliga att niga. När de fått sina slantar skulle de ödmjukt tacka. På övervåningen bodde bokhållaren och sex trädgårdsdrängar.
| 
| VAGNSTALLET. I gårdshuset fanns även vagnstallet (högra ingången) med alla herrskapsvagnar. Arthur Bäckström hade två kuskar som körde 2-6 spann. I gårdshuset
förvarades också Arthur Bäckströms bilar (här en Dodge mod 30 från 1917)
|
| LIVSTALLET. Vagnshästarna och ridhästarna stod i Livstallet. Även gästernas hästar fick plats i stallet. I den delen som ligger närmast sjön finns
ett litet rum med kamin som de gästande kuskarna kunde värma sig i.
| 
| KUSKENS BOSTAD. Kusken och hans familj bodde i en liten stuga i närheten av livstallet. Det var praktiskt då kusken kunde bli kallad att köra hem gäster när som helst på dygnet.
|
De båda flyglarna byggdes i början av 1740-talet. I dag har besökarna möjlighet att övernatta i gästrummen.
|
| NORRA FLYGELN. I den norra flygeln fanns köket för gårdens arbetare och även luffare blev serverade ett mål.
På 1910-talet bodde en del av tjänarna här. På 1920-talet byggdes huset till och Anders Bäckström inredde här sin vinterbostad. Detta för att få både billigare och effektivare uppvärmning.
| 
| SÖDRA FLYGELN. I den södra flygeln lagades all mat till Stora huset. På en två plankor bred landgång skulle husorna balansera
maten flera gånger om dagen från köket till Stora huset. Inne i Stora huset fanns en mathiss som gick upp till matsalens serveringsrum.
|
| 
| UTSIKT ÖVER sjön ÖLJAREN Från baksidan av Stora huset kan man se ut över sjön Öljaren. Från gårdsplanen leder en gångväg fram till en brygga som går genom vassen fram till en mysig sittplats.
En utmärkt liten plats för avkoppling, fika eller intagande av någon god och läskande dryck, medan man beundrar den storslagna utsikten över sjön.
|
| UTSIKT ÖVER TRÄDGÅRDEN Från den inglasade salongen på mellanplanet har man en fantastisk utsikt över den vackert anlagda trädgården.
|
| SKANSENMUSEET. Smedjan som inreddes 1907 blev första huset som kom att ingå i Skansenmuseet. Den ligger på sin ursprungliga plats medan övriga byggnader är ditflyttade från Julitagodset. Huvudbyggnaden är en
utställningslokal som visar föremål, möbler, inredning, och berättelser i text och bild för att ge en känsla av hur herrskap och tjänstefolk levde på godset och på landet. En titt in i övriga hus ger en bild av hur tjänstefolket bodde.
|
SKANSENMUSEET - HUVUDBYGGNADEN
|
| 
| HUVUDBYGGNADEN. När man kommer in i museet möts man av en stor öppen yta med en önskebrunn i mitten. I smårummen finns utställningslokalerna med stilhistoriska föremål och möbler
från 1930-talet. Dessutom finns fotografier med historieberättelser om Julita gård och från grundaren Arthur Bäckström liv.
|
| 
| FORSMANRUMMET Arthur Bäckström anställde en egen snickare 1894. I gårdens huvudbyggnad finns flera av Henning Forsmans fantastiska möbler att beskåda. Trots att han var trogen godset hela
sitt liv fick han bara en gång besöka Stora Huset.
|
| 
| KYRKAN OCH KLOCKTORNET. Som en del av museet byggdes Skansenkyrkan. Kyrkan invigdes 1932 och intilliggande klockstapel 1933. Det förkommer inga regelbundna gudstjänster i kyrkan. Däremot är det
en populär bröllopskyrka. Det finns möjlighet för bröllpsgästerna att övernatta i herrgårdsflyglarna och på morgonen äta frukostbuffé. .
|
| 
| KYRKANS INTERIÖR OCH EXTERIÖR . Kyrkan och museet är ihopbyggda och mellan byggnaderna finns en blommande innegård. En oas för avkoppling
|
| 
| 
| SMEDJAN Det var vanligt att hantverkarna på ett gods fick eget boende i en torpstuga. Ibland fick de utöver sitt
hantverk utföra dagsverken på godset eller fick de en bit jord att bruka samt ett husdjur (ko, gris eller höns). Smedjan var första huset som inreddes för att visas upp på museet.
|
SKANSENMUSEET - ÖVRIGA BYGGNADER
Godsägare och bönder anlitade ofta torpare som arbetskraft i jordbruket och skogsavverkningen. Torparna fick mot arrende bo i husen. Bönder och godsägare
var också skyldiga att upplåta torp åt soldaterna. Bodar med loft var vanligt, där mat och spannmål förvarades, samt någon inredd kammare för övernattning. I några av torpen fick vi titta in och se hur torparna levde. Lågt i taket,
kök som allrum med ibland sovalkov, litet sovrum för föräldrar eller äldre generationer som
bodde på undantag. Biblar fanns i nästan alla hem.
|
PETSONGÅRDEN
På Julita gård har Petson och Findus fått en egen gård. Här får barnen träffa Petson och Findus och höra dem läsa sagor och hjälpa till med att mata fåren och hönsen.
I kökslandet har Findus sått en köttbulle. Hur det går får barnen höra i sagan ”Kackel i grönsakslandet” . Det finns en lekplats på gården och den som vågar kan krypa genom en stock. På andra sidan gångvägen
bakom Caféet finns en skaparverkstad där barnen får tips om vad man kan skapa ur olika material. En affär finns också för barnen att leka i. Hur mycket han tjänade avslöjas på en skylt innanför dörren.
|
| ORANGERI - TRÄDGÅRDSODLINGAR Trädgårdsodlingarna har sina anor från 1200-talet då julita var ett kloster. Klostret fick namnet Saba (Säby på svenska)
och tillhörde cistercienserorden. Klostret var självförsörjande genom jordbruk, skogsbruk, trädgårdsodling och fiske.
Det finns mycket vackert och intressant att beskåda i parken framför Stora huset. Genbanken med 250 äppelträd och från 100 äppelsorter, genbankerna för humle och pioner, köksträdgården och orangeriet med trädgårdsförsäljningen.
|
MEJERI - BRANDSTATION
Förr var det inte helt ovanligt att ett större gods var en självförsörjande liten by.
Julita gård hade eget mejeri och egen brandstation. Speciella slangtorn användes för att torka slangarna som var gjorda i naturmaterial.
|
LANTBRUKSOMRÅDET.
På andra sidan landsvägen låg lantbruksområdet. Det var bara jag som fick tid och ork (långt att gå dit) att göra ett snabbt besök i Arbetarstallet och Ladugården.
Nästa gång vi kommer till Julita får det bli lite fler bilder tagna.
|
| ARBETSSTALLET Utanför arbetsstallet samlades alla statare och torpare klockan halv sju varje morgon utom söndagar. Då delades
alla dagens arbetsuppgifter ut. Numera är det en utställningslokal med jordbruksredskap från 1600-talet till nutid.
|
| LADUGÅRDEN. Då ladugården byggdes 1882 fanns det plats för 100 mjölkkor. Tre gånger om dagen under hela veckan skulle korna mjölkas
av statarfruarna. Var mjölkerskan sjuk fick hon själv betala en ersättare. I dag är det en utställningslokal för gamla traktorer.
|
| SÅG OCH SNICKERI. I slutet på 1800-talet torrlades sjön Löten och man blev tvungen att ersätta den gamla vattendrivna sågen
|
SMEDJA. Huset är byggt i samma stil som herrgårdsflyglarna. Övervåningen var bostäder till smeden och andra arbetare på gården.
Smedjan och sågen är bra exenpel på hur pass självförsörjande ett gods var.
|
FODERMARSKEN ELLER DRÄNGSTUGAN. I det lilla huset bodde fodermarsken som var förman i arbetsstallet. Även torpare som hade långt till gården
övernattade här då de skulle utföra sina dagsverken. Också luffare fick husrum här innan luffarstugan byggdes.
|
TOBAKSLADAN. Fram till år 1912 odlades tobak på gården. Det var i huvudsak flickor i åldern 7-12 som gallrade och skötte om plantorna.
Efter skörden fick flickorna klättra på stegar för att hänga upp tobaken på tork.
|
STATARBACKEN. Här bodde statarna som fick betalt i natura som mjölk, säd, ärtor och ved mm. Statare med familj (oavsett antal barn) fick
bo i ett rum och kök. Gårdsägarna fördrog gifta par då frun skulle arbeta som mjölkerska.
|
RÄTTARBOSTADEN. Namnet avslöjar att det var här rättaren bodde som hade till uppgift att vara förman över statarna.
|
LUFFARSTUGAN. Här fick luffarna ved att elda och halm att sova på. Mat fick de hämta i norra flygelns kök.
|
| VANDRARHEMMET. Vi bodde på vandrarhemmet som var nytt och fräscht. Då vi var de enda gästerna på vandrarhemmet sov vi gott på natten. Inga störande ljud av smällande dörrar eller högljudda gäster.
Köket var fint och rymligt med bra utrustning. De som så önskade kunde få sova över i flyglarna eller i Åttkanten eller Kusken. |
| 
| CAFÉ JULITA SKANS. Vid ankomsten till Julita åt vi mackor med köttbullar och rödbetssallad. Vi passade också på att ta en fika med en småkaka. På morgonen åt vi frukostbuffé. Förutom oss var det bara två gäster,
men till helgen skulle det komma ett 70-tal gäster. Förutom det traditionella utbudet fick vi grädda våra egna våfflor.
Jättegott! Mätta och belåtna och med ny energi kunde vi ge oss ut på vandringar bland husen och i trädgården.
|
| 
| 
| VÄRDSHUSET. Vi åt en utsökt god lunchbuffé med grönsaker och kött. Fläskarrén var mycket saftig och mör. Vi satt utomhus och åt under ett parasoll som gav oss svalka och med en fin utsikt över sjön Öljaren.
Intill vårt bord blommade rosorna otroligt vackert. Tydligen var det ett populärt värdshus med mycket gäster. |
RESA TILL SILJANSBYGDEN 4-6 AUGUSTI
|
Julen 2019 fick Margaretha en valfri resa till något av följande platser. Carl Larssongården i Sundborn, Skokloster eller Gripsholms slott. Valet föll på Carl Larssongården.
Tyvärr uppkom problem innan resan blev av. Coronapandemin bredde ut sig och först i maj månad 2021 började planerna ta form. Först måste vi ta 2 vaccinationssprutor mot covid 19.Sven-Evert tog andra sprutan 11 juni och därmed var
vi båda vaccinerade. Men fortfarande var många turistattraktioner stängda eller hade begränsad service. Sommaren var solig och varm och vi ville avvakta sensommarvärmen. Dessutom börjar vi bli äldre och tveksamma till resor. Orkar vi gå på
guidade rundvandringar i intressanta museer och i vackra trädgårdar/parker. Till slut bestämde vi oss för att åka till Siljansbygden i vecka 31 och bokade plats på Gärdebygården i Rättvik under två nätter.
Första stoppet var i Krylbo i Avesta kommun.
|
KRYLBO-AVESTA 4 AUGUSTI
ERIK LARSGÅRDENNär vi närmade oss Avesta började vi känna oss fikasugna. Vi tog en avstickare från väg 70 mot Brovallen och Krylbo och stannade till vid
Erik Larssongården som är en kulturgård med byggnader som uppfördes på 1700-talet. Första kände ägaren hette Erik Larsson som var bosatt på gården omkring 1730. 1863 gifte sig
Aron Eriksson(1840-1907) med en dotter på gården. Aron var farbror till Erik Axel Karlfeldt. Nuvarande ägare är Fredrik Henriksson. Fredriks fru tog emot oss med ett glatt leende vid serveringsdisken.
Hon berättade att det var hennes svärfar som bakat allt bröd och alla kakor i bargarstugan. Vi satte oss i en lummig trädgård med utsikt över sjön och njöt av solens strålar medan vi åt av det hembakade brödet. Övre våningen i kaféet var dekorerade med vackra dalamålningar.
Efteråt när vi bad Fredriks fru hälsa till sin svärfar och tacka för de utsökt goda bakverken sa hon. Svärfar är i köket intill och hör vad du säger. Jag kikade in runt hörnet och gav honom ett personligt tack medan han sken ikapp med solen.
Efter en mycket lyckad start på vår resa fortsatte vi till Karlfeldtsgården
|
KARLFELDTSGÅRDEN I KARLBO
Gården kallas även för Tolvmansgården som är Erik Axel Karlfeldts barndomshem. Under flera generationer bodde det Nämndemän/Tolvmän på gården. Huvudbyggnaden (vita) uppfördes i mitten av 1700-talet som vinterbostad för både familj och tjänstefolk.
Den röda flygelbyggnaden byggdes under 1820-talet som sommarbostad och bagarstuga. Mest intressant att se på övervåningen i huvudbyggnaden var kakelugnen, hans arbetsrum och väggen med diplomet över nobelpriset där jag helt ovetande också fick vara med i bild. Intressant
var även hans studerkammare på loftet i uthuslängan med skrivbord och bäddsoffa. Från bordet kunde han titta ut genom fönstret och bli inspirerad av Dalälven.
Erik Axel Karlfeldt (ursprungligen Eriksson) föddes 20 juli 1864 i Karlbo (Krylbo/Avesta) och levde till 8 april 1931 (Engelbrekts församling, Stockholm). Han blev 1913 Svenska Akademiens ständiga sekreterare och mottog postumt Nobelpriset
i litteratur. Efteråt var det skönt att sätta sig i bilen för att vila benen en stund. Vi tänkte åka genom Avesta men det var inte helt lätt att hitta rätt rätt väg ut ur stan, då det var dåligt skyltat. Till slut fick vi stanna bilen och fråga en dam som lyckades beskriva vägen på ett utmärkt sätt.
Nästa stopp hade vi tänkt skulle vara Torsång och Ornässtugan mellan Borlänge och Falun. När vi kört genom Hedemora sa Margaretha att vi skulle svänga till höger mot Falun. När vi åkt några mil förstod jag att vi tagit en annan väg till Falun än den som gick via Borlänge. Vi bestämde att ta de tänkta målen
på hemvägen i stället.
|
GULLNÄSGÅRDEN
Vi bestämde oss för att stanna till vid Gullnäsgården för en fika. Gullnäsgården låg vid den vackra sjön Varpens strand norr om Falun. Gården ägs av Nybrokyrkans församling i Falun. Sommartid lägger församlingen sin verksamhet till gården
med gudstjänster och andra samlingar. Det finns också möjlighet till övernattning i vandrarhemmet och aktiviteter som paddling, bad, beachvolley och fotboll. För de minsta fanns en lekplats. Andreas med familj och jag stannade till på gården när vi var på väg till Idre Fjäll 2017.
Då älskade Markus att syssla med Parkour och i en skogsdunge fanns massor av stenar att hoppa mellan. Margaretha och jag kopplade av med fika och våfflor medan vi njöt av utsikten. Laddade med ny energi fortsatte vi till Dössberget i Bjursås.
|
DÖSSBERGET I BJURSÅS
Vägen upp till Dössbergets Värdshus ringlade sig fram uppför bergsluttningarna och utmed fäbodvallarna tills vi var framme för att få uppleva en fantastiskt utsikt över Bjursårsdalen. Det kom en regnskur när vi var framme men vad gjorde det när vi fick
bästa tänkabara bordsplacering framför fönstren. På menyn valde vi regnbågslax från orten med potatissallad. Ett utmärkt val. Allt smakade gott medan vi kunde beundra utsikten. Jag mindes att då jag var i 12-årsåldern och var i Bjursås med mina föräldrar och systrar för att hälsa på Mamma Ainas kusin
Margit Sjöberg som bodde där med sin familj. Hon var gift med Erik vars farfar med bröder började tillverka skor på gårdarna Stängseln och Mårtsbo i slutet av 1800-talet. Det började som en bisyssla till jordbruket och 1948 hade det vuxit till en modern skoindustri med max 275 anställda.
Eriks far övertog fabriken medan Erik och Margit öppnade en skoaffär i Rättvik. Då det var få gäster på värdshuset strax före stängning fick vi möjlighet till ett trevligt samtal med en ung servitris som berättade att hon kom från trakten och pekade ut huset som hon bodde i.
|
RÄTTVIK 4-5 AUGUSTI
GÄRDEBYGÅRDEN
När vi närmade oss dagens slutmål i Rättvik blev vi plötsligt stående i en bilkö. Den förflyttade sig långsamt så vi ringde till Gärdebygården att vi var försenade. De gav oss ett utmärkt tips att vi kunde ta en annan väg. När vi kom fram till
vandrarhemmet blev vi mycket väl bemötta och fick en bra förklaring till bilkön. Vecka 31 brukade det vara Classic Car Week med massor av gamla veteranbilar. I år var arrangemanget inställt på grund av coronapandemin men trots det kom det många besökare till Rättvik.
Vi installerade oss i ett trevligt rum som påminde om normal hotellstandard. Innan vi gick till sängs tog vi en kvällsfika utomhus i skönt sommarväder. Från vårt fönster hade vi en fantastisk utsikt över Siljan med färgsprakande solnedgång. När vi lagt oss var det dags för veteranbilarna att vakna till liv. De
förde oväsen med sina moderna musikanläggningar och frambringade oljud med sina trimmade bilar och ibland hördes ett gällt tutande. Det tog ett tag innan Margaretha kunde slappna av i oväsendet och somna in, medan jag gjorde efter en kort stund
|
SPRINGKÄLLAN
Vi tog det lugnt på morgonen medan vi åt vår frukost utomhus i härligt solsken. Då det var mycket turister i Rättvik denna vecka bestämde vi oss för att göra en kort shoppingrunda i centrum. Efter att inhandlat hälsokost i en butik fortsatte vi 6 km norrut tills vi kom till en vändplan.
Där fick vi parkera bilen för att gå sista biten genom naturskog, snubbla över djupa fåror som förorsakats av kraftiga regnoväder och gå över en gungande hängbro (på hemvägen mötte vi ett ugngt par som erbjöd sig att fotografera oss. Toppen tyckte vi!). När vi kom fram till springkällan var det en större grupp scouter som hade läger på platsen och roade sig glatt runt vattenkällan.
BAKGRUND För c:a 360 miljoner år sedan var det en meteorit som slog ner i området. Vid ett liknande område i Nordamerika hade folk hittat olja. Detta väckte drömmar om att kunna hitta olja och gas i området som skulle göra bygden rik. Genom borrningar har man hittat mindre fynd av olja och brännbar gas. Min pappa Helge är en av många som köpt oljeaktier men ingen har blivit rik. Däremot hittade man en
kraftig källorder som sprutar vatten dygnet runt. På vintern fryser vattnet till is och bildar olika fina formationer.
|
VIDA BLICK
Efter mycket gående på gator och stigar längtade vi efter att få slå oss ner vid ett fikabord. Vi föll för utsiktstornet i Vida Blick. Deras våfflor såg mycket inbjudande ut och valet var lätt. Varsin våffla med hallonsylt och grädde. Vi orkade inte äta upp allt så vi tog hem resten till kvällsfikat. I övrigt kändes det som om området skulle må gott av en upprustning. Främst vandrarhemmet och golfbanan.
BAKGRUND Tornet som är 28 meter högt byggdes 1898 av Gårdfarihandlaren Olof Lindmark från Malung. En gång när han var på besök i Gärdebyn fascinerades han av den storslagna utsikten över Siljan och fattade beslutet. Om jag någon gång blir rik skall jag bygga mig ett hem uppe på höjden ovanför ett utsiktstorn. År 1897 återvände han till trakten för att fullfölja sina planer. Tornet
ritades av
den 17-årige blivande byggmästaren Olof Klockors. Den 12 juni 1898 invigdes tornet av landshövdingen Carl Fredrik Holmqvist. Tyvärr fick inte Lindmark njuta av tornet någon längre tid då han avled 1899.
|
LEKSAND 5 AUGUSTI
CENTRUM
På eftermiddagen tog vi en tur till Leksand. Vi stannade till vid torget. Slog oss ner på en bänk. Kände atmosfären av en småstadsidyll. Margaretha hade tappat bort sin kam så vi stannande till på torget för ett snabbt inköp av en ny. Men det tog sin tid. Först i 4:e affären lyckades hon hitta en ny.
|
|
KYRKAN
Leksandskyrkan är en av Sveriges största landsortskyrkor. Den rymmer 2.300 besökare. I äldre tider var det vanligt att besökarna kom med kyrkbåtar som lade till vid stranden intill kyrkan. Vi tyckte att kyrkan med sin gravplats var en av de vackrades kyrkorna vi sett, där den låg vid Österdalsälvens utlopp i siljan.
|
HEMBYGDSGÅRDARNA
Intill kyrkan ligger hembygdsgårdarna. Redan 1899 byggde den originelle och framsynte bonden Jonas Persson sitt egenhändiga "Leksands Etnografiska Museum i Lisselby" Från denna plats som ligger söder om Österdalälven flyttades museet 1963 till sin nuvarande plats. Därefter har ytterligare gårdar flyttats dit som visar på skiftande byggnadstekniker från olika tidsperioder.
|
|
|
HILDASHOLM Hildasholm är en pärla vid Siljan, norr om kyrkan. Den herrgårdsliknande egendomen ligger i en vacker trädgård med skulpturutställningar, promenadstråk och trädgårdscafe.
Huset som ritades av Torben Grut, uppfördes 1910-1911 åt Axel Munthe, som enligt familjetraditionen skänkte huset som morgongåva till sin hustru Hilda, född Pennington-Mellor i England. Då de
gifte sig redan 1907 känns det inte troligt?. Våra kroppar blev trötta men våra själar blev inspirerade av allt vackert vi såg.
|
TÄLLBERG
Från Leksand åkte vi den slingrande och backiga gamla landsvägen via Hjortnäs med sina vackert timrade byggnader. I Tällberg stannade vi till vid Tällbergsgården. Vi satte oss vid trädgårdsmöblerna framför hotellet och beundrade utsikten över Siljan. År 2004 firade Andreas och Maria sin bröllopsnatt på hotellet. Den vita trähästen som de satt på fanns kvar men var nymålad.
Vi fortsatte att gå en runda kring hotellen och restaurangerna som var inrymda i genuina träbyggnader i Dalastil. Vi var småhungriga och sugna på lite lättare mat. Det enda som fanns i den klassen var
pizzor och hamburgare, men det lockade inte oss. Vi fortsatte till Rättvik där vi åt på Dala Wärdshus Hantverksbyn. Vi åt fläskfile med potatisgratäng. Det var gott men köttet var lite segt.
|
HEMRESA VIA SUNDBORN
GÄRDEBYGÅRDEN
På förmiddagen tog vi det lugnt medan vi åt frukost utomhus i soligt och fint väder. Vi var jättenöjda med vandrarhemsstandarden och den service vi fått. Sedan någon vecka drevs gården i ny regi (som vi uppfattade var frikyrkorna gemensamt i Rättvik). Personalen var ny och måna om oss gäster. Vi blev bekanta med ett par i vår egen ålder. Det visade sig att vi hade
gemensamma vänner i Immanuelskyrkan.
Minnen hade väcktes till liv från då jag var i 12-årsålder och bodde en vecka på gården med familjen. Pappa tjänstgjorde som kaplan under denna vecka. Det var delvis dåligt väder under veckan och jag hade tur som fick hälsa på en familj med barn i min egen ålder. Vi spelade olika sällskapsspel och hade kul tillsammans. Jag fick också lära mig att kasta hästsko tillsammans
med några härliga gubbar som hade humor. Dessutom fick jag mycket beröm för mitt spel.
När mina föräldrar skulle fira guldbröllop 1990 skedde det på Gärdebygården med barn och barnbarn. Ett trevligt minne att få göra det med vår utvidgade kärnfamilj i 3 generationer. Det var ett av våra senaste tillfällen som vi alla var samlade till fest.
Innan vi checkade ut skrev vi några vykort till mina systrar. Ett av dem tog en månad på sig att komma fram.
|
BAKGRUND År 1906 övertog Missionsförbundet Gärdebygården som semesterhem/vilohem. Det var många missionärer som tillbringade en tid för vila och rekreation på gården. På 1990-talet såldes gården. Nyligen hade gården börjat drivas i ny regi. Personalen hade jobbat bara en vecka och vara mycket måna om att vi skulle trivas och ha det bra. Det kändes som om vi
skulle vilja återkomma dit i framtiden, men då inte under vecka 31.
|
|
CARL LARSSON-GÅRDEN
ETT AV SVERIGES MEST OMTALADE HEM
| Vi hade bokat en guidad tur till kl. 14.00 och bestämde oss för att avnjuta gårdens läckra buffe. Den bestod av många olika grönsaksrätter. Jag hade inte observerat sidobordet där varmrätterna serverades så jag tog lite för mycket, men kunde inte motstå att ta även lite av laxen, kycklingfilen, fläskfilen,
Solvarboskinkan och Gustafskorven. Det var skönt att få sitta utomhus i bästa tänkbara sommarväder och njuta av av all god mat. Jag var proppmätt och måste tyvärr lämna lite av maten.
|
|
|
Vi fick lite tid att gå över Sundbornsån (rinner mellan Toftan och Hosjön) till Stora Hyttnäs med bibliotek och trädgård innan det var dags för visningen.
|
| Coronarestriktionerna krävde guidad tur med max 8 personer i varje grupp. Det tog drygt en timme att gå runt i trädgården
och inne i huset. Vi blev grundligt informerade om gårdens uppkomst och hur Carl och Karin omvandlade huset till ett av Sveriges mest omtalade hem. Vi fick ta del av händelser ur deras och barnens liv, samt om deras kostnärsliv.
Dagen blev den höjdpunkt vi drömt om i en den underbara naturen som omgav gården och skänkte själen lugn och harmoni.
|
BAKGRUND
Carl Olof Larsson föddes 1853-05-28 i Gamla stan och dog 1919-01-22 i Falun
Han studerade på konstakademien 1869-1876
Han flyttade till Paris 1877, där han stannade i två år. Återkom till Paris 1880. Hans motiv var ovanliga i Frankrike och inte så attraktiva så han fick leva i fattigdom.
När han bodde i den idylliska orten Grez-Sur-Loing blev han inspirerad av trädgårdarna varifrån han kunde hitta motiv som unga fruktträd, blomsterprakt, köksväxter, stränder med terasser och spaljéer, gamla lusthus och bryggor en flod med små vattenfall, gubbar i träskor och flickor i solsken med mera.
Dessa motiv började att uppmärksammas och han fick sälja fler tavlor.
År 1883 gifte han sig med Karin Bergöö.
År 1885 återkom han till Sverige
SUNDBORN-FAMILJELIV
På Lilla Hyttnäs bodde 2 fastrar till Karin. När svärfar erbjöd Carl en gård i trakten tackade han nej. Carl hade blivit förtjust i Lilla Hyttnäs och kunde inte tänka sig något annat ställe att bo på. Efter att den ena fastern avlidit och den andra inte ville bo kvar på gården själv, fick Carl gården i present.
Under många år användes huset som sommarbostad medan det grundligt byggdes om. År 1901 flyttade familjen dit från Stockholm
Den idylliska gården inspirerade Carl till många konstverk med familjen som motiv och blev mycket populär som familjelivets och hemmets målare.
Hustrun Karin Berg föddes 1859-10-03
Hon utbildade sig på konstakademien 1877-1882
Efter avslutade studier 1882 reste hon till den skandinaviska konstnärsskolan Grez-sur-Loing utanför Paris där hon träffad Carl Larsson. Sommaren blev en konstnärlig höjdpunkt där hon och Carl arbetade sida vid sida. De gifte sig i Stockholm 1883 och året därpå föddes deras första dotter Suzanne i Grez-sur-Loing
De fick tillsammans åtta barn. Efter Suzanne 1884 fick de Ulf 1887, Pontus 1888, Lisbeth 1891, Brita 1893, Kersti 1896 och Esbjörn 1900. Sonen Mats dog 2 månader gammal 1895.
Jämsides med att hon uppfostrade alla barnen ägnade hon sig åt sitt konstnärskap. Hon designade och vävde en stor del av av de textilier som fortfarande finns i Carl Larsson-gården. Ett exempel ät "Karinförklädet" som användes av de arbetande kvinnorna på Sundborn. Hon formgav även en del av möblerna och ritade sina och barnens kläder.
Hennes textilier var mycker originella med starka och djärva färger. I svart och vitt linne omtolkade hon japanska motiv.
Hon dog 1928-02-18.
Gemensamt utvecklade paret ett estetiskt kamratskap. Han var den översvallande som täckte väggarna med blommor och blad, medan hon var spartansk och ofta abstrakt i sin formgivning. Färgerna i interiörena tycks de ha valt tillsammans. Deras gemensamm bidrag skapade en perfekt helhet.
ARVET TILL VÅR GENERATION
Efter Karins bortgång bestämde barnen att bevara hemmet i Sundborn som det sett ut under föräldraranas livstid. De bildade 1946 en släktförening med syfte att förvalta Carl Larsson-gården i fortsättningen och låta den vara öppen för visning för allmänheten. Vi är tacksamma för denna gåva till eftervärlden och att vi fått
uppleva en mycket trevlig och intressant eftermiddag i härligt sommarväder i en idyllisk miljö på landet. En del minnen väcktes till liv från våra barndomssomrar hos våra far- och morföräldrar som föddes ungefär samma period 1878-1885 som Larssons barn
1884-1900
HEDEMORA
Mätta på både god mat och minnesvärda intryck satte vi oss i bilen för hemresa. När vi kom till Hedemora bestämde vi oss för att göra ett sista stopp. vi svängde av från stora vägen och åkte genom en trevlig stad. Vi stannade till på torget där några ungdomar sjöng och spelade kristna sånger. Då vi inte såg till något fik fortsatte vi på genomfartsvägen tills vi kom
till en affär som sålde glass. Skönt med ett lite stopp innan vi slutligen svängde in på tomten till vårt underbara smultronställe.
Utöver egna intryck har vi hämtat fakta från wikipedia och websidor med turistinformation.
RETUR FÖRSTASIDAN KLICKA PÅ BILDEN |
besöksräknare
|
|
|
|
|
|
| | |
|
| | 
